Den värsta dagen i mitt liv

För ett år sedan var allt annorlunda, vi väntade och längtade. Vi längtade efter att bli fyra, att bli tvåbarnsföräldrar och storasyster. Vi väntade på ett hus som skulle ge våra barn samma förutsättningar som vi hade när vi växte upp trädgård och kompisar som grannar och som leker på gatan. Det blev inte riktigt så lekande lätt som vi trott. Vår längtan efter lillebror byttes mot djurisk förtvivlan och obeskrivlig oro och vår väntan på villalivet blev ofrivilligt utdragen.

29 juli 2012 var den värsta dagen i mitt liv. Konstigt att vi, idag på årsdagen fyller den med glädje och kärlek. Jag kommer aldrig sluta tänka på OM utgången blivit en annan.

Vi är äntligen där vi vill vara, fyra i familjen, i villan, barnen leker i vår lummiga trädgård, springer mellan gårdarna till grannbarnen. Vi vill leva enkelt, utan dramatik, det har vi fått alldeles för mycket utav.

Grattis min älskade son! Ditt år i bilder.