Spännande tider

Imorgon börjar Tilla preschool, lärandebaserad förskola. Det känns overkligt, läskigt. Men hon är redo. Verkligen. Hon har längtat. Det kommer bli bra, jag behöver övertala mig själv det. Hon kommer snappa upp språket fortare, få fler vänner i sin egen ålder, leka och upptäcka nya saker. Ja, det måste bli bra. 

Tilla

Typisk femåring, så vuxen och klok ibland och så liten ibland. Vi berättade om vad som hände Henriks mamma när han var liten och det triggade igång något hos henne. Hon funderar mycket på vad som händer med henne och Allan om vi eller någon av oss skulle dö. Många praktiska tankar, var de skulle bo, vilken förskola och skola de skulle gå på, men också hur mycket hon skulle sakna oss. Hon har börjat uttrycka känslor vilket är ett stort steg. Förhoppningsvis kommer hon att kunna berätta vad hon känner istället för att agera ut dem i form att springa runt och skrika och härja. När hon blir stor vill hon bli frisör, IKEA-montör, måla tavlor och göra ansiktsmålningar. Igår besökte vi Sunflower Preschool, som hon börjar på efter nyår, hon var så glad, verkar vara klar med att hänga med morsan. Det är svårt, tycker jag, att försöka underhålla och aktivera barnen och samtidigt vara deras förälder. Jag försöker vara både lekkamrat och mamma men det är inte lätt, det ska jag erkänna. Nu ska vi iväg på gympa!

Fars dag

Glömde helt bort Fars dag i år. Inte så konstigt kanske med tanke på att vi är på andra sidan jorden och inte blir påmind om svenska högtider av grannar och stora reklamtavlor. Men vi gjorde en "världens bästa pappa"-medalj OCH han fick en pendlarbil. Vår "riktiga" bil är inte klar ännu. Så spännande.

Annars har vi också lärt Allan och spring-cykla. Jag kommer nog ångra det, pojken är totalt orädd... 

Jaha ja

Allan vill inte bli matad. Han vill äta själv... Hmm. Det har han berättat mycket bestämt. Vad ger jag en 10 månaders som vill äta själv, bara makaroner och köttbullar eller korv??? Inte direkt en barnmatsburk eller? Nu äter han smoothie och macka. 

Du glädjerika sköna

Nationaldagen firades hemma i trädgården och i Björkan. Vänner och familj kom över på rabarberpaj, gjord på rabarber som vi skördade på förmiddagen - C'est la vie!! Jag och mannen rundar av med nykokt rabarbersaft med mynta och krossad is och 007.

Han går

Några stapplande steg, vingligt, men otroligt mysigt. Vad stor han är, våran lille kille.

Sjukdomarna avlöser varandra

Vi har varit sjuka länge. Det senaste är öroninflammation på lillskrutt, Ajaj. Mitt i allt visar han prov på att han kopplar ihop trådarna där uppe. Han klappar händerna på beställning :)

Tid

Det finns inte så mycket tid, eller gör det det?! Jag upplever det inte så iaf. Tiden flyger förbi. Min stora tjej sa till mig (med retfull stämma) imorse: "mamma, du älskar inte lila. Men det gör jag!! Nananaaanaa!" Hon retas varbalt, bad hände?? Min stora kille har blivit nio månader... Dansar, går hållandes i en hand, vet var lampan är. Nä, tiden kom tillbaka. Ha inte så bråttom!!!

Lika som bär??

Är det detta som kallas abstinens?

På hennes egna initiativ gick vi till Björklunds hage och lämnade alla hennes nappar till de små nykläckta lammen. Allt gick som en dans, hon förklarade att lammen behöver hennes nappar på natten osv. När det började bli kväller här hemma i Holmgården, blev barnet som förbytt. Skrek och grät oavbrutet i en timme. Hon hittade på en massa innovativa lösningar på hur vi skulle lösa napproblemet: ta en av Allans bebisnappar, ta nappen ur en sovande Allan, suga på en snutte, använda nappflaskan som napp... Hmmm. Till sist lugnande hon ner sig efter att jag berättat om hur jag lämnade mina nappar till hundvalparna och Henrik sina till kalvarna. Tack knattetimmen för tips om att berätta hur det var när vi var små. Tack på förhand till mormor, morfar, farmor och farfar som backar upp mina historier om hon frågar nåt. Ok?

Tittut

Nästa fas; medveten lek. Coolt.

Ma-ma Pa-pa

Allan säger två ord: Ma-ma och Pa-pa. Det första när han gråter, det andra när han jollrar och är glad. Vad handlar det om??

All-over-the-place Allan

Han överallt. Fågel. Fisk. Mittemellan. Stackars lilla huvudet, han har inte lärt sig att parera fallen. Hoppas det kommer snart. Ajaj.

Lugna sköna morgon...

Måste jag stå ut med det här, eller går det att lämna bort henne och få tillbaka henne när treårstrotsen är över? Hur orkar ni?

Villalivet

Det är så enkelt att bo i villa. Allt är tillgängligt, nära! Tilla har testat slalom i Ekebyhovsbacken på Ekerö. Grymt! Fem åk, fyra mer än vad vi trodde det skulle bli. Korvgrillning, pulkaåk och en kaffe senare fortsatte vi till grannön Färingsö och Skå ridcenter. Myste med öborna. Hem sålde av soffa och spegel på blocket. Nu är det dags att natta kidsen. Bra dag. Ps. Vi har fått ett bud på lgh som vi tänker ta, imorn skriver vi!!! Eieeee.

Ahhh dilemma...

Blir nog inte så mycket sömn inatt. Angenäma problem. Ahhhhh!!! Berättar mera när det passar. Har iaf en fin fredag.
- Fixat grind till trappen så vår krypande son inte trillar
- varit i Mulle Meck-parken och lekt
- tränat intervaller för första gången sen graviditet
- njutit av en ångbastu och lagt ansiktsmask
- dinerat surdegspizza och ett glas rött

Tid i överflöd när svärisarna är i stan, gött!!!

Tack knattetimmen

Den här veckan har varit ett rent helvete... Tilla vet exakt hur hon ska göra för att göra mig förbannad. Och eftersom jag sover dom en kratta har jag fullkomligt exploderat av ilska på den lilla människan. Att se hennes trotsiga ansiktsuttryck förvridas av skräck och gråt är inget jag är stolt över, tvärtom. Jag kommer till korta helt enkelt. Jag tog flykt till knattetimmen och första podcasten jag lyssnade på gav mig handfasta råd om hur jag ska ta mig ur situationen. Idag har det gått, i jämförelse med de andra dagarna, som en dans :)

Hon klarade 3-årskontrollen galant. Däremot var det dags att sluta med kvällsvälling tydligen.



Stolt unge fick ett klistermärke på BVC.



Söt å snäll när hon sover :)

Förlikning

Vi har förlikat oss med verkligheten av att vi fått ett till barn som inte sover. Ni som har det likadant vet vad jag pratar om. Ni som vet att det inte är värt att vara uppe den där extra timmen på kvällen för att ni vet att under natten kommer att vakna både en, två, tre gånger och för att slutligen starta dagen vid 05.00. Visst, alla föräldrar har det så någon gång, men vi har det så ALLTID, med några få undantag, ca två gånger i månaden. Igår testade vi att proppa allan med välling för första gången, gick kanon, inga problem. Men tror ni att han ville sova för det, nix. Verkligheten är den att vi kommer att förbli dem som går och lägger sig innan 21 i ett år till, sorry friends...

Inte ens detta gjorde att han sov längre intervaller...

Nattgäst

Tänk att våra tjejer blivit så stora att de sover över hos varandra. Vad hände?! De spelade ut hela lekregistret: modellera, rita, bada, titta på film, baka chokladbollar, bygga koja, klä ut sig, dansa disco, osv. Söta som socker båda två!!!

Dessa faser...

Allan, världens snällaste bebis går igenom relationsfasen:
- Gråter mera och längre - check
- Kräver mera uppmärksamhet - check
- Sover sämre och äter mindre - check
- Är allmänt missnöjd - check

Måtte den passera fort, FORT! Toppa denna fas med en massa 3-årstrots och ni har en halvjobbig (läs olidlig) situation...

Utan anmärkning

Igår träffade vi vår underbara bvc-sköterska Anna Marit för sista gången, snyft! Hon är verkligen one-of-a-kind, helt enkelt bäst! Allan fick 5-månadersspruta och en tidig 6-månkontroll. Han passerade ua. Har jag sagt att han är på g att krypa förresten?! Slut på friden...