Är det detta som kallas abstinens?

På hennes egna initiativ gick vi till Björklunds hage och lämnade alla hennes nappar till de små nykläckta lammen. Allt gick som en dans, hon förklarade att lammen behöver hennes nappar på natten osv. När det började bli kväller här hemma i Holmgården, blev barnet som förbytt. Skrek och grät oavbrutet i en timme. Hon hittade på en massa innovativa lösningar på hur vi skulle lösa napproblemet: ta en av Allans bebisnappar, ta nappen ur en sovande Allan, suga på en snutte, använda nappflaskan som napp... Hmmm. Till sist lugnande hon ner sig efter att jag berättat om hur jag lämnade mina nappar till hundvalparna och Henrik sina till kalvarna. Tack knattetimmen för tips om att berätta hur det var när vi var små. Tack på förhand till mormor, morfar, farmor och farfar som backar upp mina historier om hon frågar nåt. Ok?