Vi har varit på väg så länge, så det har varken känts nervöst eller ogenomtänkt. Vi började prata om en flytt redan i mars. Och kom fram till att "Nu gör vi det"! Visst rann det massor med vatten under bron innan vi bestämde oss, men fördelar som att uppleva ett annat land och en annan kultur, barnens som kommer prata engelska, Henrik som slipper alla sena kvällsmöten, skidåkning, natur, jag som kommer att ha tid att vidareutbilda mig, och även arbeta på en annan marknad, och framförallt mer familjetid, listan är längre men ni fattar...
Det har varit massor att stå i, en "flytta-utomlands-utan-att-vara-gifta-men-med-barn"-checklista, kommer, Henrik kommer att göra ett gästinlägg om den.
Två veckor innan avfärd började allt hopa sig, inte en sekund var oplanerad. Släkt, vänner, nära och kära ville vi träffa innan vi åkte, huset skulle hyras ut och rensas på saker, flygfrakten skulle gå, vi skulle packa ihop för två år (var tvungen att samma dag som vi skulle lyfta, åka och köpa en större väska, pust), mopped blev stulen och återfunnen, tack och lov, jag hade massor som skulle avslutas på jobbet, eftersom jag har sagt upp mig, hade egentligen behövt vara ledig en vecka innan, men det gick. Vi kom iväg! Vi båda hade lite ångest över 13 timmars-flygresan, men vad hade vi att oroat oss för? Barnen var som små änglar, de fick till och med beröm av våra, vid resans början säkerligen upprörda medresenärer. Vem vill sitta bredvid en barnfamilj en långresa över Atlanten? Inte jag i alla fall. Den lille han sa inte ett knyst, den stora klagade över ont i öronen vid landningen, that is!
 |
| Tilla redo för avfärd! |
 |
Familjen på väg från Clarion Arlanda till
terminal 2 och avfärden mot Kanada. |
De första dagarna har varit fullspäckade såklart; handla mat, bara det är en vetenskap i sig, vad är allt?, fixa social security number så vi kan skaffa bankkonto och bankkort, telefon och telefonnummer, hyra bil, köpa bilstolar, ALLA åker bil, ÖVERALLT, underhålla jetlaggade och uttråkade barn med vänsterhanden (för mig, högerhanden för Henrik). Vi tog våra eftersatta barn till Metropolis at Metrotown, det gigantiska köpcentrumet utanför Vancouver, gissa om Tilla var glad när hon fick välja vad hon ville i Disney Store?
Idag ska vi till North Vancouver och kolla hus, en gedigen lista på objekt som ska avverkas och vi hoppas att vi hittar ett hus vi gillar med ett fin fint gästutrymme, med snabb inflytt, för vi fick klagomål på våra högljudda barn redan efter första dagen. Lärdom, lägenhet är inte för oss.
 |
| Utsikten är ändå ganska schysst från lägenheten på 26e våningen. |
