torsdag 14 februari 2013

Tack knattetimmen

Den här veckan har varit ett rent helvete... Tilla vet exakt hur hon ska göra för att göra mig förbannad. Och eftersom jag sover dom en kratta har jag fullkomligt exploderat av ilska på den lilla människan. Att se hennes trotsiga ansiktsuttryck förvridas av skräck och gråt är inget jag är stolt över, tvärtom. Jag kommer till korta helt enkelt. Jag tog flykt till knattetimmen och första podcasten jag lyssnade på gav mig handfasta råd om hur jag ska ta mig ur situationen. Idag har det gått, i jämförelse med de andra dagarna, som en dans :)

Hon klarade 3-årskontrollen galant. Däremot var det dags att sluta med kvällsvälling tydligen.



Stolt unge fick ett klistermärke på BVC.



Söt å snäll när hon sover :)
Upplagd av kl.
Etiketter: ,

2 kommentarer:

  1. Anonym15 februari 2013 kl. 07:47

    Skönt att höra att fler har som vi. Vår treåring har testat oss länge nu. Han skriker, vrålar och ingenting är bra. Säger nej till alla förslag man ger. Påklädning är en kamp varje gång. Även fast han fått välja kläder själv kvällen innan. Mat som inte är god kastas på golvet. Men äntligen har det skett en förbättring nu. Tydligen har han kommit ur trotsåldern nu.
    Det jobbiga var att han var likadan på dagis. Han slog andra barn ganska mycket. Men de föräskrade om att han inte var ensam om detta betende och personalens tips var att försöka avleda i sådan situationer. Tala om att det är fel och sedan avleda. De är så smarta så det vet med sig att man inte ska slåss, men kan inte riktigt kontrollera sina känslor.
    Förstår att det är jobbigt när du har varit själv med varje utbrott. Du är grym Anna!
    /Maria Thor

    SvaraRadera
  2. Susanne16 februari 2013 kl. 08:18

    Jag har ju tjuvtränat på bonusbarnen och får känna på 5-års trotsen. Dom blir små monster. Riktigt hemska. Och länge pågår det... Måste vara dubbelt så svårt när det är ens egen lilla skatt det gäller. I min sits kan jag nog lättare bara stänga av, vara konsekvent och inte bli sårad.
    Time out i trappan har funkat väldigt bra för oss. Det är tråkigt att sitta där, det finns inget att göra och av nån underlig anledning så har dom accepterat det och suttit kvar där man satt dom (+/- något trappsteg)
    Varje gång man slipper bli vansinnig känns lite bättre. Men visst, time out funkar inte jämt och ibland har vi bara skickat in dom på rummet och sen väntat ut utbrottet. O det kan ta tid..!
    Vilka tips gav dom? Jättenyfiken!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)