Meet the Allan

Allan kom den 29 juli kl 14.42. 3 776 gram och 51,7 lång. När han kom ut andades han inte och det visade sig att han drabbats av mekoniumaspiration, svalt fostervatten med barnbeck i. Han togs ifrån oss direkt och kvar låg jag och skakande av rädsla över att vår värsta mardröm var på väg att bli verklighet. De fick igång andning och apgar var 8 vid sista mätningen. Han fick fortfarande hjälp med att andas med syrgasmask och barnläkaren ville ha med honom till Iva för observation. Jag fick se honom en snabbis innan de tog honom dit. Läkaren var hoppfull och trodde att jag skulle få hålla honom i mina armar inom ett par timmar. Hoppet tändes och lyckoruset kom åter till oss men bara en timme senare slets hjärtat itu igen. Vi åkte upp på Iva för att säga hej till honom och fick då reda på att han plötsligt blivit sämre. Ett helt läkarteam stod runt hans bädd och arbetade för högtryck. Respirator, morfin, lugnande, antibiotika, nålstick och infarter trängdes på vår sons lilla kropp. Väntan på svar varade i oändliga 40 min. Tillståndet var kritiskt men stabilt. Minuter, timmar och flera dygn senare ligger vi nu i ett samvårdsrum och tar själva hand om vår son under övervakning. Vi är otroligt tacksamma för livet som ständigt påminner oss om hur skört det kan vara.