I ett, i ett...

Livet kör på i 180... Tilla blev kvar i Hälsingland och vi passar på att fixa och dona när hon är borta. Tömt lägenheten, sålt av möbler på Blocket, fixar i allans rum, varit till IKEA och returnerar möbler och piff som användes till stylingen. Allt med ett skrikande barn på höften, han är inne i en fas, haha, skönt att skylla på dessa när han är extra grinig. Kanske är det tänder oxå, eller magknip ;) Vi kan inte vända oss om så vi förlorar ögonkontakt eller böja oss ner så vi försvinner ur hans synfält utan att han gråter, separationsångest?? Eller är det så enkelt att han saknar sin syster?? Det gör vi med!! Kom hem nu tokunge!!!